Första begravningen – Filippa Rådin
filipparadin

Filippa Rådin

Första begravningen

Imorgon har vi en tung dag framför oss. Världens bästa farmor, min ex svärmor lämnade oss för en tid sedan och imorgon ska vi ta ett sista farväl. Det är Emmi första begravning och en av dom känsligaste dagarna i hennes liv hittills, så det gäller att vi gör rätt, att vi finns där för henne på bästa sätt och att hon får ett fint farväl av sin älskad farmor.

Hur man gör vet jag inte för det är första gången jag som förälder följer mitt barn till ett definitivt avsked. Men jag tänker att det enda vi kan som vuxna är att följa vår magkänsla.
Så idag beslutade Anja och jag oss för att ta med barnen ut på deras favorit restaurang, Elvis beställde en Elvis special vilket är “hamburgare med inget” alltså bara bröd och kött, Emmi fick lyckan att gå in och ta över köket och fixa efterrätt till oss :). Ungarna var glada och då var även mammorna i harmoni. Imorgon blir det ensam Emmi-dag hemma. Pojkarna får gå till förskolan och Emmi får egen tid med Anja och mig så att vi hinner fixa oss i lugn och ro, prata om det som behövs inför begravningen. Som sagt jag vet inte vad som är rätt eller fel men jag tror på mycket kärlek och massor av tid för att det ska finnas utrymme för tankar och prat.
Vad har ni för erfarenheter? Hur tänker ni kring barn och begravningar?

Ta hand om er! Kram F

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
filipparadin

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sandra

    Beklagar sorgen av Emmis farmor 🌹
    När jag var på begravning för några månader sen var det 5 barn med, den yngsta 4,5år och den äldsta 13 år. Det gick så bra så. Prästen rekommenderade också att de skulle vara med. De tog farväl framme vid kistan och la varsin ros där, inga konstigheter alls. Det var som om det var helt naturligt för dom.
    Hoppas det gått bra idag. Emmi har ju så fint stöd i er. Bästa föräldrarna man kan tänka sig.

    Ta hand om er
    Kram Sandra ❤️

  2. Madelen

    Vi gjorde så att vi kom tidigt till kyrkan så att barnen fick gå ich titta på allt. Och fråga när det bara var människor som de känner sig trygga med. Prästen förklarade och pratade om vad som skulle hända. En väldigt fin stund för oss alla.

  3. Marie

    Vår son Sven har tyvärr varit med om två begravningar. Han är lite yngre än Emmi, men på de andra begravningen som skedde för några veckor sedan valde han att ta med ett gosedjur att hålla hårt i. Våra barn har också velat rita teckningar att lägga på kistan och skicka med.

  4. Cissi J

    Min mamma o pappa dog för några år sen med 9 mån mellanrum men barnen har tagit det naturligt o alltid varit med o vi har pratat om det. Vi går jätte ofta till minneslunden o sätter blommor o tänder ljus. Kram Cissi

  5. Kristina

    Barn är så kloka. De förstår mycket men tar bara in det de orkar för stunden. Resten kommer senare.
    Jag har många begravningar, som präst, och min erfarenhet är att barnen är ofta bättre på att hantera döden än vuxna. Mer konkreta och rakt på sak. Död eller levande? Kvar här eller borta för alltid? Att svara blir knepigare. Men ärlighet räcker långt. Och tid och kärlek. För ingenting är farligt. Det bara känns tungt. Men känn hopp för det blir fint mitt i sorgen tror jag. Imorgon och i livet tillsammans med barnen.

  6. Maria

    När jag var 10 år dog min morfar. Min bästa person. Mina föräldrar fanns där, framförallt pappa då mamma supportade mormor lite extra på begravningsdagen. Det enda jag i efterhand tyckte var riktigt jobbigt (jag utöver det faktum att han inte fanns med längre såklart) var morfars syster som grät så hysteriskt mycket. Därför tror jag att det kan vara bra att sätta ord på att vissa inte kommer gråta alls, medan andra verkligen visar sin sorg mer fysiskt med tårtar och ljud. Men att alla sätt att sörja är rätt sätt.
    ❤️

  7. Lena Ekedorff

    Låt barnen vara med! På mammas begravning sa min brorson 5 år att imorgon skall vi gräva ner farmor. ❤😚

  8. R

    Hej. Så tråkigt för emmi, har inga råd att ge tyvärr, har varit på så många begravningar att jag inte kommer ihåg hur min mamma gjorde när jag var liten. Men måste ändå säga ( missförstå mig inte nu) att emmi haft tur, att ha sluppit begravningar ända tills nu… Jag kommer inte ihåg hur många jag hade varit på när jag var i den åldern men jag är 22 nu och har sammanlagt varit på 20 begravningar… Eller så är det bara jag som haft otur.

    1. Madde

      Oj! Vilken otur du måste ha haft, jag är 33 å har varit med om två begravningar. Första vid 30!

      Till dig Filippa: att tala om att alla sörjer olika. Tyst med tårar eller högljutt med ännu mer tårar. Eller att en del inte gråter alls…

  9. Jeanette

    Var bara nära, håll om och håll ut.
    Hjärtat brister när ens barn upplever sorg men det är en del av livet.
    Barns sorg är randig, ena stunden djupaste förtvivlan och nästa skratt. Det är skönt att alla känslor får plats och är lika viktiga.
    Tänker extra på er i morgon och att Emmi får säga hejdå på sitt sätt till sin älskade farmor.
    Kram 💕

  10. Karro

    Det kommer gå bra, mina barn har varit på två begravningar första gången var de 7 o 10, de tog det med ro och gick fram till kistan o la sin lilla blomma på locket och tog farväl. Det är ok att man gråter och visar att någon man älskar inte längre finns bland oss i livet. Det känns tungt men ändå fint. Hoppas ni får en fin stund..

  11. Margaretha

    Hej och välkomna hem! låt emmi fundera på hur hon vill säga hejdå till farfar,på sitt sätt, inte efter hur vuxna tycker!kram!

  12. Helena

    Berätta vad som kommer hända, att det kan vara många som är ledsna. Kanske får se sin pappa gråta för första gången. Varför gråter man? Varför gör man si och varför gör man så. Hade med 2,5-åring och 6,5-åring på deras gammelfarfars begravning. Det gick jättebra, 2,5-åringen tom började spontankrama de som var ledsna. Det som 6,5-åringen tyckte var jobbigast var att se farfar så ledsen.

    Var gärna där i god tid. Ta en sväng både inne i o utanför kyrkan o berätta igen vad som kommer hända.0

  13. J

    Jag brukar inte kommentera men nu fick jag ett infall. Mina barns morfar gick bort alldeles för tidigt för några år sedan och mina barn var då 6 och 9 år gamla. Första de kände som dog och första begravningen de skulle vara med på. Vi gick också in med mycket kärlek och tid…tid för barnen att fråga…fråga vad de ville…och en praktisk grej var att vi placerade barnens farmor och farfar hyfsat långt fram i kyrkan så jag och barnens pappa visste att de fanns nära och kunde stötta barnen om inte jag/vi kunde. De fick se oss gråta men också se oss skratta åt alla fina minnen efter begravningen. Så jag tror ni gör helt rätt….kärlek och tid kan barn aldrig få för lite av. Definitivt inte vid sådana här tillfällen. Hoppas dagen blir ett fint minne!

  14. Erika

    Jag var på min första begravning när jag var 11 år och min favoritmänniska (farfar) gick bort. Mina barn har varit med på både sin farmors & farfars begravning några år yngre än vad jag var. Barn är kloka och förstår så mkt och jag tror att det är viktigt att få vara med för att ta ett sista farväl och kunna gå vidare. Jag upplever också att begravningar där barn deltar får en lättare stämning.

  15. Anna

    Tänker att det är bra att bara vara helt naturlig och våga visa att man är ledsen. Döden-boken hjälpte oss när våra barns farfar dog. Barn sörjer i omgångar. Ena stunden är allt som vanligt och nästa är det mycket sorg. Bara att låta det komma och gå! Hoppas det blir en fin begravning!

  16. Åsa Lagesson

    Hej ! Min erfarenhet är att vara närvarande , svara på frågorna som kommer efter hand. Precis som du skriver mycket kärlek tid till att prata . Barn klara mycket mer än vad vi tror, de är kloka , lycka till det kommer att gå bra / Åsa